I min essä gör jag ett försök att förklara mitt arbetssätt. Om hur att arbeta med objekten i min närhet och hur det är ett sätt att ta sig närmare och komma ihåg något man annars har försökt att glömma. Jag går igenom några av de centrala objekten i min praktik, de objekt som är viktigast just nu. Objekten som ältas och gnager i bakhuvudet. Objekten blir till ingångar för att försöka sätta ord till det som skaver, både fysiskt och psykiskt. Jag skriver också om platser, platsen som ett objekt kommer ifrån och vart den förvaras.

Jag går också in på hur jag arbetar, hur jag framställer mina slutgiltiga verk. Akten att långsamt smyga sig på ett verk.

Essän avslutas med en historia om en samling diabilder och en stroskarskoloni.