In English and many other languages the name «Kon-Tiki» is a byword for adventure and the exotic. The journey of the Kon-Tiki from Peru to Polynesia in 1947 became one of the founding myths of the postwar world. In the voyage of six Scandinavians and a parrot on a balsa raft across the Pacific Ocean the classic journey of discovery was re-invented for generations to come. Kon-Tiki spoke of heroism, masculinity, free-spirited rebellion against scientific dogmatism, and the promise of an attainable exotic world, while it updated these mythological staples to fit the times. After years of relentless media exploitation of the 101-day raft journey, Heyerdahl emerged as the protagonist in a legend that helped to create a new postwar West. A Hero for the Atomic Age tells the story of how Heyerdahl organized an expedition to sail a balsa raft from Callao in Peru to the Tuamotu Islands in French Polynesia, and explains how he turned this physical crossing into an epic narrative that became imbued with a universal appeal. The book also addresses the problematic nature of Heyerdahl’s theory that a white culture-bearing race had initiated all the world’s great civilizations.

Det använda kärnbränslet kommer att vara giftigt i 100 000 år en evighet med mänskliga mått mätt. Samtidigt står planeten inför flera andra spektakulära effekter av mo dernitetens självskadebeteenden. Kärnvapenkrigets ome delbara utplåning har återetablerats som ett hot och klimat krisen har blivit en ny suicidal horisont i närtid. Men är vårt värsta gift kanske också vårt största hopp? Något måste göras med det som återstår efter att dagens kulturer för svunnit. Konstruktionen av slutförvar för kärnavfallet ger möjligheter till att anamma en extrem långsiktighet. Den ger oss kanske en chans att ånyo ställa tanken och konsten inför evigheten. Absolut farmakon exponerar en bild av vår egen tid i ljuset av kärnavfallet och kärnvapenkriget. Ämnen som det messianska, omsorgsetiken, det moderliga tänkandet och klimatkrisen behandlas genom läsningar av Jacques Derrida, Bernard Stiegler, Carol Gilligan, Sara Ruddick, James Acord, Lina Selander och Mierle Laderman Ukeles.

När nordamerikanska urbefolkningar upptäcker Europa via européernas koloniala sjövägar, träder en ny värld fram. Axel Andersson skildrar den norra Atlantvärlden genom att följa sändebud och fångar från de nord ameri kanska urbefolkningarna såväl som europeiska kolonisa törer. Tjugoen Atlantkorsningar och sex livsöden illustrerar världarnas möten under perioden mellan femton- och sextonhundratalens början, innan etablerandet av beständiga europeiska bosättningar. Tjugosju nedslag i migrationens och kolonialismens historia som fortsätter att hemsöka de båda världs delarnas självbilder. 

Med skriftens hjälp kan våra tankar överleva oss och gå i arv, samtidigt som den även har destruktiva sidor. Varje ny teknik är på en och samma gång ett gift och ett botemedel, konstaterade den franske filosofen – och före detta bankrånaren – Bernard Stiegler, som avled tidigare i månaden.

. 

Den koloniala simskolan tecknar simningens globala historia. Axel Andersson rör sig mellan simkulturer, likt de som existerat hos nordamerikanska urbefolkningar, västafrikaner i frihet och slaveri och de vattennära polynesierna. Parallellt undersöker han hur förmedlingen av kroppstekniker medialiserades under främst 1900-talet och hur en traditionell simkultur likt den japanska anpassade sig till en för den ny simteknik i globaliseringens tidevarv.

Västerländska historieskrivningar skildrar ofta Väst som en lärare för resten av världen, på bekostnad av flödet av kunskap i motsatt riktning. I en bok som utforskar mötet mellan natur- och teknikbegrepp återvänder Axel Andersson till vad den franske antropologen Marcel Mauss kallade "kroppstekniker": hur vi rör våra kroppar. Genom Mauss och filosofen Gilbert Simondons teser om kunskapsförmedling liksom postkoloniala teorier om zoner av kulturkontakt tecknar Andersson konturerna av en ny transnationell teknikhistoria med fokus på utvecklingen av simning i modern tid.

Vid den tidigmoderna periodens början kunde få i västvärlden simma. Kristendomens prydhetsideal, medeltida uppfattningar om medicin, undermåliga avloppssystem i städerna och stora epidemier bidrog till att människor helst stannade på torra land. Tekniker som existerat under antiken, såsom crawlet, hade glömts bort. Med den romantiska rörelsen i Europa och USA återvände simmandet, men denna gång med bröstsimmet som rådande modell. Samtidigt simmades det på ett flertal andra ställen i världen betydligt bättre, bland annat med crawl, vilket uppdagades för Väst i möten mellan de koloniserade och kolonisatörerna. Under 1900-talets början slog crawlet igenom i den nya simsporten, främst genom att idrottsmän och -kvinnor som kom från den västvärld som också dikterade sportvärldens villkor hämtade tekniska kunskaper från kolonialiserade länder och gjorde simningen till en "vit" sport. De områden som låg under kolonial kontroll gick samtidigt igenom en teknikförlust vad gäller simning som liknade den europeiska under medeltiden.

Anderssons bok är en uppgörelse med det västerländska naturbegreppet som, i romantikens ledspår, skiljts från det maskinella och tekniska. En teoretisk diskussion som här sätts i sitt konkreta sammanhang, och som på en global nivå ofta inbegriper den komplicerade koloniala historien.

Genom att måla upp en bild av de som attackerar konstverken som omogna vandaler, avslöjar samtiden mer om sig själv än om aktivisterna. Axel Andersson om klimataktivism och attackerna mot konsten.

Vad innebär det att gå från industrisamhälle till postindustriell kunskapsekonomi? Från levande landsbygd till glesbygd? Massa i rörelse är en konstnärlig undersökning av en plats i förändring. 6 konstnärer ger skilda perspektiv på olika sidor av det småländska Glasriket. Vilken roll har glaset spelat – som bruksvara, konstverk, teknologi, hantverk, objekt, idé och gemenskap – historiskt och var befinner det sig i dag? En plats som är både bild och materia. Medverkande konstnärer: Eva Arnqvist, Johanna Gustafsson Fürst, Ingela Johansson, Åsa Jungnelius, Caroline Mårtensson och Malin Pettersson Öberg

På behörigt avstånd från bokförlagen finns de mediekanaler som nås av utgivningen och i vilkas uppdrag det ingår att kritiskt bedöma den. Bokrecensenten – kritikern – är ibland en frilansande skribent, ibland en fast del av en redaktion, men ofta nog sittande på fler professionella stolar än enbart kritikerns. Hur har den svenska kritikerns roll förändrats under de hundra år som gått sedan Natur & Kultur grundades?

"Mountains mesmerise. Mediated by painters, writ­ers and thinkers, or viewed in person: rock and voluminous air tend to exercise an unsettling pull.” Negative Geology: A Cultural and Technical History of Early European Mountaineering traces the inter­connect ed developments in literature, visual arts, philosophy and technics contributing to the continent’s intense interest in mountains. It searches for the early phases of a movement in which peaks be­came places of both ecstatic engagement and spiritual detachment in the mountaineering before Romanticism. Mountains were shaped into privi­leged sites of modernity by experiments with infra­structure and instruments occurring alongside aes­thetic, political, religious, and scientific upheavals. “To depart earlier, is [Negative Geology’s] most pressing suggestion—just like the mountaineer who sets off at the crack of dawn.” Swedish historian and critic Axel Andersson writes about nature, colonialism and art. His recent books include Den koloniala simskolan, Atlantvärlden and Absolut farmakon.

Under rubriken ”Postkoloniala klassiker” skriver ett antal skribenter om verk och författare som bearbetar erfarenheter av kolonisering. Vad gör sådana erfarenheter med språket? Med jaget? Denna vecka: Axel Andersson om den brittisk-dominikanska författaren Jean Rhys roman ”Sargassohavet”.

Om nummret: 

I Sverige är frågan om kärnkraftens vara eller icke vara känslig och omdebatterad. Vissa vill att samtliga kärnkraftverk på sikt ska läggas ner, medan andra menar att kärnkraften tvärtom måste byggas ut för att landets behov av energiförsörjning ska kunna tillgodoses. Få känner till hur det en gång började.

I december 1955 tillsatte regeringen Erlander en statlig atomenergiutredning som året därpå presenterade ett betänkande med den korta och suggestiva titeln ”Atomenergien”. Detta dokument skulle lägga grunden för de allra första kärnkraftverken i Sverige och är ett av de märkligaste som den svenska statsapparaten någonsin genererat. I det här numret av ESSÄ publiceras utredningen i sin helhet och bildar utgångspunkt för essäer av Per Högselius, Charlotta Weigelt, Axel Andersson och Elise Karlsson.

Axel Andersson, f. 1978, bosatt i Gnesta, är lektor i konsthistoria vid Kungl. Konsthögskolan och författare. 2019 publicerade han boken Absolut farmakon: Kärnavfall och evighet som tanke och konst (Ariel).

We know how it sounds when the voice of those who are absent animate their words as we read them, as if from the inside of the text. How long after a disappearance is a voice activated through a postcard, a note on a piece of paper or a book? I reach for Bernard Stiegler’s books soon after receiving the news of his death in early August. There are many in my shelf, but far from all of the more than thirty that he wrote since the first volume of “La technique et le temps” in 1994. I read and I hear.

Recension av Hans Ruin, Being With the Dead (Stanford University Press, 2019)

I sin långessä ”Det radikala hoppet” skildrar filosofen Jonathan Lear apsáalookefolkets ovanliga reaktion på mötet med européerna. Genom att studera hur det nordamerikanska folket hanterade förändring, menar Lear, kan vi också lära oss någonting viktigt om vår tids möjliga sammanbrott.

Det kritiska verket står inför ett epokskifte. På väg in i den post digitala offentligheten möter vi förhållanden där bekanta kategori er, som vi lärt oss att betrakta som dikotomier, inte längre utgör varandras motsatser. I kölvattnet träder nya hybridformer och gränssnitt fram. Framtidens kritik är ett essäistiskt utforskande i två delar av den offentliga kritiken i skärningspunkten mellan estetik, ekonomi och teknik. I essäerna »Kritiken om 100 år« och »De blödande nätverken« reflekterar författarna över allt från redaktionen och medborgarkritik till Augmented Reality och digital aktivism. Med förord av Magnus William-Olsson.

OEI #96–97: Det tekniska apoteket (Bernard Stiegler, andens politik och minnets estetik) är ett 208-sidigt specialnummer om den franske filosofen Bernard Stiegler, gästredigerat av Axel Andersson och Tania Espinoza. Medverkande i numret:Anne Alombert, Ars Industrialis, Axel Andersson, Sara Baranzoni, Augustín Berti, J.G. Cochran, Patrick Crogan, Tania Espinoza, Pyotr Kropotkin, Michal Krzykawski, Stéphane Mallarmé, Daniel Ross, Darío Sandrone, Bernard Stiegler, Andrea Torrano, Lisa Torell, Paul Valéry, Paolo Vignola, Paul Willemarck, Alexander Wilson, Elin Wägner, UKON, collectif ZAZA.Texter på svenska och engelska.

Kombinationen är klassisk: En skribent, en tecknare. Så reste DN:s Jan Olof Olsson, signaturen Jolo, och hans äldre bror Per-Olof till Leningrad för att göra reportage om den sovjetiska metropol som varit det tsarryska S:t Petersburg. Så reste Expressenredaktören Ivar Harrie tillbaka till sitt Skåne med Edward Lindahl, och Henrik Tikkanen (som tecknare) tillsammans med Göran Schildt till Egypten. Dit reste också, närmare vår tid, Niklas Rådström och Stig Claesson, känd som Slas, även han här i rollen som bildskapare. Resorna var upptäcktsresor, oavsett om målet var känt sedan tidigare eller en förstagångsdestination. Det gällde att i text och bild förmedla upplevelserna så ofiltrerat som möjligt, att placera sig mitt i ett landskap eller en stad och låta notisboken och teckningsblocket agera lackmuspapper. Med samma enkla utrustning, block och pennor, reste Axel Andersson och Claes Tellvid till Edinburgh i september 2018. Deras texter och teckningar från det veckolånga uppehållet speglar just en gemensam produktiv nollställning inför resmålet, en mottaglighet för syn-, hörsel-, doft-, smak- och känselintryck som paradoxalt nog kräver såväl konstnärlig erfarenhet som förmågan att i ögonblicket helt glömma bort all sådan tidigare samlad kunskap.