Masteressän och dokumentationen av examensutställningen är för mig ett samarbetare mellan text och rum. De kan livnära varandra men fungerar även fristående ifrån varandra. 

Jag brukar tala om att jag bygger. Att jag bygger skulpturala installationer. Men jag tror framförallt att det handlar om rörelse. Rörelse, som den energi som väcks när ”Ologik” för första gången träffar ”Logik”. Rörelsen, som en stark vilja som bär med stocken lätt ner för den eldande forsen. Kemin där emellan, en fin balans men med en sådan kraft. Ett överväldigande rus.

Mycket av det jag gör handlar om att skapa en atmosfär, ett rum, en takt, en dynamik. Användandet av olika arkiv genom samlande blir som föda. För att få gro, för att sedan få se ljus.

Saker blir sammankopplade. Till synes, en orimlig balans. Eller mer påklistrad, ganska brutalt ditfästad. Men kopplingen kopplas ändå rätt. Det tycks nästan vara som om sakerna har kommit på rätt plats utan att de skriker utav kramp.

Jag använder mig av föreställningar om hur saker fungerar, hur det kan se ut, vad som kommer att hända, rörelsemönster, tankar som har liknande våglängder. Att kunna koppla det ena till det andra. Som snabba frekvenser i en film.