Utvecklingen av artificiell intelligens (AI) sägs vara nästa utmaning för den protestantiska arbetsetiken. Det finns en oro för att drastiska omstruktureringar av ekonomin på kort tid kan göra stora grupper arbetslösa, en omvandling av samhället som är jämförbar med industrikapitalismens genombrott i slutet av 1800-talet då mekanisering och automation förändrade förutsättningarna för många arbeten (se Maths Isacsons bidrag i denna volym). Följdfrågan blir vad människor ska syssla med i framtiden när allt fler arbeten automatiserats. Vilket värde har människan när hon inte längre arbetar?

Enligt AI-forskningen är det konstnärliga och kreativa yrken som löper minst risk att rationaliseras bort på grund av AI. Kreativitet, självständighet och kritiskt tänkande är alltså det som kommer att vara viktigt i framtiden, snarare än att räkna, systematisera och sortera. Konstnärlig och humanistisk verksamhet snarare än naturvetenskap och teknik. Samtidigt som många människor ställs utanför arbetsmarknaden då deras färdigheter inte längre behövs, blir det mänskliga, och kunskapen om det mänskliga, en central förmåga i ekonomin.