Tonvikten skall här läggas vid propagandan, dess ideal och deras rötter. Propagandisterna skall i stor utsträckning få tala för sig själva genom citat och bilder. Den verkliga utvecklingen har endast kunnat exemplifieras. Exemplen har främst valts från Hälsingland, delvis och främst av praktiska skäl men även därför att Hälsingland är av särskilt intresse genom att de tidigare och av de nya idealen utkonkurrerade byggnaderna var av ovanligt hög kvalitet. Det som här presenteras är således främst ett underlagsmaterial som kanske kan underlätta för läsaren att dra egna slutsatser om snickarglädjens karaktär och värde.
Syftet med denna uppsats är att belysa den propaganda för bättre byggnadsskick på landet som förekom under 1800-talets senare hälft och att även behandla den därmed sammanhängande träarkitektur som av eftervärlden brukar kallas snickar glädje. Under denna tid började nya ideal för stadens form göra sig gällande. 1874 års byggnads stadga beredde vägen för upplösningen av den låga traditionella trästaden och överhuvud för den kommande expansionen av städerna. Vid 1800-talets mitt spelade dessa ännu ganska liten roll, 90 % av Sveriges befolkning bodde 1860 på landsbygden och det var då ännu i första hand där som landets omdaning skedde.