Sedan Västervik återuppbyggts efter den sista ödeläggande branden 1677, har dess centrala delar i stort sett förblivit oförändrade vad beträffar gatunät och tomtindelning. Man tror att den äldsta medeltida staden låg i anslutning till kyrkan och ned mot Gamlebyviken. Senare flyttades troligen hamnen söderut till Saltsjön, där en ny stadsdel. uppstod. De två områdena har därefter successivt vuxit samman. På 1781 års karta kan man se hur staden var uppdelad i fyra kvarter -- Norra, Västra, Södra och Östra Kvarteren. Det som idag kallas Gamla Norr, omfattar det gamla Norra Kvarteret samt delar av de Södra och Västra Kvarteren (Karta 1). Den geografiska avgränsningen för föreliggande undersökning är i norr den gamla stensågen i kvarteret Stenhamra, i väster Västra Kyrkogatan, i söder Fiskaregatan och i öster Gamlebyviken (karta 2).
Genom en etnologisk fältundersökning i stadsdelen Gamla Norr i Västervik har jag velat klarlägga invånarnas förhållande till sin boendemiljö. Målet har härvid varit, att ta reda på hur man utnyttjar sin hemmiljö (bostaden, fastigheten, övriga lokaler och uterum samt de sociala kontaktmöjligheter som står till buds) och hur olika faktorer i denna värderas av dem som bor där. Detta resultat har sedan jämförts med de planer som finns för Gamla Norr, för att man skall kunna få en uppfattning om vilka konsekvenser ett infriande av dessa får för befolkningen. Gamla Norr är av flera orsaker ett lämpligt område att angripa. Här föreligger ett ovanligt stort stadsparti med en ganska väl bibehållen äldre trähusbebyggelse, som dessutom av riksantikvarieämbetet bedömts som omistlig.