Föreliggande arbete bör inte uppfattas som något slags generalplan eller dispositionsplan utan snarare som en presentation av ett synsätt, som konkretiserats på ett antal fritt valda områden. Framställningen har två tyngdpunkter. Stort intresse har ägnats det historiska perspektivet. Syftet har varit att besvara frågan: Varför ser Stavanger ut som det gör? Varför skiljer sig denna stad så mycket från jämförbara orter i Sverige? De svar som ges för över till bokens huvudtema, frågan hur den befintliga bebyggelsen skall användas i framtiden. Bakom ligger en grundsyn som uppfattar rivning och nybyggande som åtgärder i sista hand, underhåll, upprustning och ombyggnad som det normala, något som kan sträckas ut generation eftel" generation.
Efter den hårdhänta omdaning, som under 50-60-talen drabbat Abo är Stavanger numera Nordens största, ännu bevarade trästad. Med sin mängd av en- och tvåfamiljshus i trä, tillkomna under 200 år och i allmänhet fortfarande använda som bostäder, ger Stavanger en åskådlig bild av en stad, som utvecklats kontinuerligt och som också lyckats undgå katastrofer, självförvållade och andra. För besökare från Sverige har det varit en upplevelse att sätta sig in i hur denna stadsbild vuxit fram och hur den fungerar idag.