Essän utgår från en inspelad konversation mellan författaren och dennes farföräldrar där samtalet ligger till grund för de ämnen som sedan fritt behandlas i essän – paralleller dras mellan farföräldrarnas liv och arbete och konstnärens. Den transkriberade konversation blir en öppning till en textmassa som är lika delar självterapi, personlig reflektion och uppgörelse med olika upplevelser och tankar i relation till konstnärens praktik, makt och privilegier, existentiella frågeställningar och konsthögskolan som institution. Texten är uppdelad i följande sektioner: