Jag började reflektera djupare kring stenens existens när jag lade märke till stenmuren runt Långholmens fängelse. Ett fängelse, som nu mera är ett hotell, restaurang och museum, där jag tillsammans med Nicole Newsha Khadivi och Mattias Andersson organiserade utställningen Panoptikon (2021). Muren är byggd av fångar som suttit i fängelset, som en typ av straffarbete. Stenarna bröt de tio minuter bort från fängelset – i stenbrottet vid Västerbron. I mitt verk I was here ville jag använda sten från samma stenbrott, men denna gång skapa ett minnesmonument och istället för en mur skapa ett fönster där det gick att se mellan stenarna. Stenarna kapade jag i mitten och graverade in anteckningar och klotter som fångarna hade skrivit i sina celler. Klottret hittade jag till viss del på Långholmens fängelsemuseum, men jag använde även fotografier från Stockholms stadsarkiv som underlag. Dessa texter graverade jag in spegelvänt på ena delen av stenarna och på den andra sidan graverade jag in de så att dem var läsbara. Stenarna med den spegelvända texten placerade jag tillbaka i stenbrottet och de läsbara installerade jag i en plexiglasskiva i den före detta rastgården som är en del utav ett panoptikon på Långholmens fängelse.