Det finns en skulptur som har börjat formas i tanken, som jag tänker mig är en del av den här essän och en del av min examensutställning. Den finns ännu inte i fysisk form, men den har en stegrande lust att bli till. Ett tag till får den röra sig fritt som en vild häst. När tiden är rätt ska den stanna i en frusen position och tilldelas sin fysiska form.En skulptur är full av beslut. Från början till slut och från topp till tå finns beslut. Jag tänker på en skulptur som tar en varelses gestalt, och hur besluten avtecknar sig med ögats riktning i förhållande till vart stortån pekar, med mungipornas små nyanser som avslöjar en sinnesstämning och händernas gester som välkomnar, avvisar eller skyddar, med fördelningen av kroppsvikten på fötterna som låter mig förstå om den vilar eller är på språng, med huvudets hållning som visar om den ställer en fråga eller ger ett svar. Alla dessa beslut tas under arbetet med en skulptur, men så händer något – ett misstag. Det ena ögat hamnar en aning snett och skelande, den fasta blicken som skulle se rakt in i betraktarens ögon förvandlas till skör osäkerhet, den som får mig att ömma för skulpturen. Ett misstag blåser liv i tinget och blir plötsligt den viktigaste och mest värdefulla kvaliteten hos skulpturen.

[I examensarbetet ingår utställningen "När jag tröttnade försökte jag hitta på nya sätt för oss att leka":]

En rumslig installation bestående av en rund plattform ca 2,4 meter/diameter på golvet, över den hänger en roterande regnbåge ca 2,4 meter bred. Över regnbågen hänger en snömaskin som är styrd av en rörelsecensor i rummet, när någon stiger in dalar snön en kort stund. På ena kortsidan av rummet hänger en skulptur föreställande 5 blå droppar/tårar i en lodrät rad sammanlänkade med krokar. På motsatt vägg hänger en skulptur föreställande en hästsvans i regnbågsfärgat hår. På en av långsidorna hänger en skulptur föreställande ett enhörningshorn fäst på en\"trofé tavla".

Material: Trä, gips, jesmonite, glasfiber, färg

Teknik: Skulptur, blandad teknik